Skolfråga: Resursbrist eller hjärnbrist?

Det är mycket märkligt hur debatten om den svenska skolan går. Jag har väl vant mig vid att alla möjliga opinionsbildare och andra människor hela tiden vill berätta för mig huruvida jag borde undervisa eller hur skolan borde styra och tänka kring målen för att förbättra resultaten.

En sak är klar: det finns problem i den svenska skolan så som segregation, dalande resultat i vissa delar av landet, osv. Så frågan är med andra ord: hur ska vi lösa dessa problem?

Såklart har även Svenskt Näringsliv intressen och vill styra skolan åt ett visst håll. För att uppnå sina mål har de formulerat tre förslag som de redovisar i SvD. Hela artikeln hittar du här. Jag ska härnedan redovisa förslagen i artikeln och ska därefter diskutera dem.

Förslag 1: "Bättre kontroll, styrning och uppföljning på alla nivåer och på tidiga stadier. Mätbara kunskapsmål måste formuleras av kommunerna, som tillsammans med skolledningarna också måste följa upp om målen nås."

Bättre kontroll är ju absolut någonting som måste stödjas tycker jag. Det lustiga är ju egentligen mer att just nyliberala förespråkar mer avreglering. Men som det visar sig så är det uppenbarligen ingen bra idé att avreglera skolan och att samtidigt se till att gör betygen mer tolkningsbara. Antingen eller. Det där med mätbara kunskapsmål är ju intressant. Samtidigt rör förslaget den ömma punkten inom skolan: idén om att kunskap är någonting helt entydigt, klart mätbart. Och det bästa för alla vore nog om man skulle befria sig ifrån denna föreställning. Jag kan visserligen säga att Köpenhamn är Danmarks huvudstad. Skriver jag rätt får jag ett poäng. Men när vi kommer till begrepp som rättvisa, liberalism, socialism, osv. blir det långt mycket svårare att sätta poäng på det. Jag kan mäta det, utan tvekan! Men jag är rädd för att morgondagens skolan ska omformas till en ort där enbart faktakunskaper råder och ingenting annat.

Förslag 2: "Lärarnas tid med elev måste öka. Läraravtalet bör reformeras så att lärarna är mer tid i skolan. På det sättet kan elever som släpar efter få mera stöd. De bästa skolorna har tidseffektiva samarbeten för förberedelse av lektioner, mindre byråkrati, och smartare it-användning."

(Detta förslag är ännu roligare egentligen eftersom författarna just i artikeln skriver att det inte finns något samband mellan ökade resurser och bättre kvalitet på undervisningen.)

Visst måste tid med eleverna öka! Idag har jag på gymnasiet ofta klasser med ca 30 elever. En lektion tar i genomsnitt 80 minuter. Därmed har jag ca 2:40 minuter per elev. Alla inser att detta är ett ohållbart tillstånd. Men på vilket sätt är det inte en resursfråga? Såklart ökar min tid med eleverna om klassen hade en storlek på 15 elever, då skulle jag ha ca 5 minuter för varje elev. Fortfarande lite tid, men bättre! Men visst ... jag kan få en löneförhöjning på 1000 : - och sedan kan jag supa upp allt samma kväll på en bar. Detta beteende är såklart ganska ovettigt. På samma sätt ger det givetvis ingenting om jag anställer 5 psykologer som sedan ska undervisa i Matematik D. Men är detta verkligen seriösa frågor som ställs? Om jag säger "mer resurser" så har jag såklart i bakhuvudet att pengarna går till lärare som är bra pedagoger och som samtidigt är kunniga i sina ämnen.

Men just ja ... resurserna har ju ökat med 8% de senaste 15 åren. Betyder inte det då att resursbristen är en myt?
Nej, det betyder det inte alls! Lpf och Lpo 94 var genomgripande reformer som infördes i mitten av 1990-talet. Med dessa läroplaner har vi fått en helt annan kunskapssyn och ett helt annat tänkande kring pedagogik och lärande. Målet idag är att utgå ifrån varje enskild elev och att se alla som individer. Vidare är tanken just att elever ska lära sig att bli allt mer självständiga och att just själva kunna leta efter kunskap, naturligtvis med handledning!
Allt detta kräver dock långt större resurser! Därför är det ett ganska bristfälligt argument om man slänger ut en siffra som 8%. Det säger ingenting utan måste i så fall sättas i relation till andra nyckeltal. Eller hur ska man annars förklara att allt fler lärare känner sig överarbetade? Eller hur ska vi annars förklara att eleverna känna en allt högre stress? Vill någon antyda att det handlar om att skolpersonalen är okunniga? Det kan väl knappast vara en rimlig förklaring!

Förslag 3: "Satsa på lärarkvalitet istället för lärarkvantitet. Forskning visar entydigt att kvalitén på lärarna har större betydelse för elevernas resultat än mängden resurser som sätts in i skolan. För att kunna locka de bästa förmågorna till läraryrket krävs dock högre och mer individuellt satta löner även om det sker till priset av en lägre lärartäthet."

Jag har svarat på detta förslag ovan. Som sagt, visst är det orimligt att anställa 3 läkare som lärare i Samhällskunskap C. Men om det är det som är frågan så kan jag bara konstatera att debattens intellektuella nivå är påtagligt låg. Vad säger Stefan Fölster förrresten om faktumet att främst friskolor använder sig av obehöriga lärare?

Vad det i sin tur har att göra med individuella löner förstår jag inte riktigt. Alla studier visar att individuell lönesättning leder till större klyftor i varje bransch. Ok, visst om man nu tycker att fattigdom är en morot för att främja framgång i livet, så stämmer det nog. Men då tycker jag även att man ska säga det rakt och tydligt istället för att gömma sig bakom ytterst vaga formuleringar.

Nej, inte heller detta inlägg har fört debatten framåt. Vi rör oss enbart på ytan och går inte på djupet. Om jag fick bestämma (jag älskar denna formulering!) så skulle jag föreslå följande:

- öka lärartätheten
- minska klasserna
- sluta spara på utbildning
- återreglera skolan

ÖDMJUKHET!

I Ekots lördagsintervju får jag höra att Göran Hägglund tycker att regeringen ska visa ödmjukhet inför de beslut de själva har fattat - detta är skönt och säkerligen mycket lugnande för alla de människor som har blivit "utförsäkrade" som det heter på nysvenska. Jag skulle dock rösta för mindre ödmjukhet och tydligare ställningstaganden för den svenska välfärden. Men det var visst inte riktigt vad Göran hade i åtanke egentligen. Stiftar man sådana här lagar så får jag utgå ifrån att att den här lagstiftningen har precis åstadkommit vad den var tänkt till: att tvinga sjuka ut på arbetsmarknaden i jakten på "fuskare" som latar sig på våra skattepengar. Men enligt Hägglund är detta mycket humanare än 90-talets mirakelkur att förtidspensionera folk. Fortsättning följer ...

Vidare får jag höra att Göran Hägglund tycker att det aldrig någonsin är okej att slå ett barn. Detta är glädjande och jag blir faktiskt häpen - inte att jag trodde att Hägglund nu offentligt skulle propagera för aga men ändå så var jag smått häpen över att han formulerade sig så pass tydligt. På den fronten finns det inga som helst skiljaktigheter mellan honom och mig. Det är aldrig okej att slå ett barn, punkt slut!
Däremot blev det ganska luddigt när Göran kom in på faktumet att tonen människor emellan i största allmänhet har blivit hårdare. Jag kan hålla med honom faktiskt. Men vad beror det på? Hägglund frågades inte och således tvingades han inte heller att ge ett svar på det. Vad är svaret?

Sverige faller i välständsligan

Idag går det att läsa på SR:s hemsida att Sverige rutschar utför välståndsligan.

Nu är vi såklart (!) väl medvetna om att välståndsligan enbart mäter BNP per capita anpassad till köpkraften i varje land, så kallad "PPP" (och då måste vi ju tänka på att välstånd inte enbart går ut på materiella ting som produktion av varor och tjänster). Men ändå är det intressant ur synvinkeln att Alliansen hela tiden vill spela ut sitt trumfkort "välrustat land" så fort någon kritiserar regeringens politik (framförallt skattesänkningar). Fort som bara den har Reinfeldt sitt standardsvar: "Sverige klarar sig bättre än många andra länder igenom finanskrisen och står numera välrustat inför framtiden".

Och på så viss är det ju skönt när de borgerliga kan bli vederlagda på sitt eget område, välståndsligan är ju en statistik som borgerliga kronikörer och politker älskar mer än allt annat trots att dess brister är uppenbara (nästa fråga är ju då varför detta mått egentligen har fått beteckningen "välståndsligan", men det får bli ett ämne för nästa inlägg).

skattesänkningar

"Moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt sa i dag i ett tal till moderata sympatisörer att han vill gå till val på ytterligare skattesänkningar för dem som tjänar minst. Han vill också att färre än i dag ska betala statlig skatt." Står det att läsa på Sveriges Radions hemsida idag.

Artikeln är dock vilseledande. Vadå "ytterligare skattesänkningar för dem som tjänar minst"? Regeringen kan ju börja med att faktiskt sänka sänka skatterna för dem som tjänar minst, någonting som man hittills har missat. Dessutom kan SR framöver håller sig lite mer till sanningen.

Skattemannen

Alla som känner mig vet att jag verkligen älskar Beatles. Många underbara låtar har de gett oss under sina åtta år som band. Men det finns ett riktigt lågvattenmärke, "Taxman", skrivit av George Harrison:

"Let me tell you how it will be,
There's one for you, nineteen for me,"

Ah, här kommer han alltså, denna skattemannen som tar 95% av inkomsten för de superrika (1974 var det 750 000 människor i Storbritannien, Beatles tillhörde denna skara). 

"Should five per cent appear too small,
Be thankful I don't take it all,"

Ah där kommer han igen. Han är girig och hånar. My God!!

"If you drive a car, I'll tax the street,
If you try to sit, I'll tax your seat,
If you get too cold, I'll tax the heat,
If you take a walk, I'll tax your feet."

Och han lägger skatt på allt. Vilken kille!

"Don't ask me what I want it for
(Taxman Mister Wilson)
If you don't want to pay some more
(Taxman Mister Heath),"


"Now my advice for those who die,
Declare the pennies on your eyes,"
"And you're working for no-one but me,"

Just ja, ända in i döden så betalar du skatt och du jobbar enbart för denne skatteindrivare.


George Harrison hade tillsammans med de tre andra Beatles ett mycket bra liv jämfört med många andra människor i världen. Helt priviligerad sedan 1962 förde de ett liv som många drömde om och ännu drömmer om. Vad jag inte kan förstå är hur man kan vara så ovillig att betala skatt trots att man har all ära och berömmelse som man kan få på denna jord. Ok, visst, vi kan diskutera skattesatsen, 95% är förstås jävligt mycket. Å andra sidan var England på 1970-talet ett relativt beskedligt land. Visserligen med problem, men ändå relativt sett små klyftor. Jämför det med Thatchers England på 80-talet när marginalskattesatsen sänktes till 40% (jämfört med 83% på 70-talet).

Nu skulle man ju kunna säga "Ok, en ungdomssynd, låt det vara". Men tyvärr sjöng Harrison denna låt även på 1990-talet när han var i 50-års åldern. Är man så pass mogen kan man kräva lite mognare tankar än följande:

"It's a song that goes regardless if it's the sixties, seventies, eighties or nineties [...] There's always a taxman."
(källa Wikipedia)

Klart att det alltid kommer att finnas skatt eftersom det finns saker och ting som allmänheten måste finansiera om man inte vill skapa otroliga klyftor i ett samhälle. Det är väl på något sätt också det som definierar ett samhälle. Det är fullständig trams när Harrison sjunger "Du arbetar för ingen förutom mig." Poängen med skatt är väl just att staten tar in de pengar som vi sedan tillsammans använder för de ändamål som Riksdagen bestämmer.

Det enda som George har bevisat med sin låt är att han är okunnig i ekonomi och statskunskap och att han uppenbarligen förespråkade egoism. Det enda som gör mig lite glad i slutändan är att John Lennon inte gillade sången och egentligen inte ville hjälpa:

"I remember the day he [Harrison] called to ask for help on 'Taxman', one of his first songs. I threw in a few one-liners to help the song along, because that's what he asked for. He came to me because he couldn't go to Paul, because Paul wouldn't have helped him at that period. I didn't want to do it... I just sort of bit my tongue and said OK. It had been John and Paul for so long, he'd been left out because he hadn't been a songwriter up until then."

Gode gamle John. Må han vila i fred!

Fem punkter för klyftor

DN:s ledarsida har sedan ett tag tillbaka publicerat hur de vill att Sverige ska förändras. Det hela kallar de "fem punkter för skatterna". Läs artikeln gärna innan du läser vidare.

1. DN vill införa en platt skatt.
Kravet känns igen allt sedan nyliberalism har segrat i Europa. Platt skatt och mer inkomst, det låter inte illa men det är tyvärr trams. idag har vi en progressiv skatt: tjänar du mer än 350 000 ökar din skatt till 55% och över 600 000 ökar den till 59%. Och fast även vi har en så pass progressiv skatt så har den trots allt inte förhindrad att vi redan har ganska extrema klyftor: 1% äger 43% av Sveriges förmögenhet. Denna obalans förstärks genom att socialdemokraterna och alliansen har avskaffat arvsskatten och förmögenhetsskatten. En platt skatt skulle öka den skeva fördelningen ännu mer. Ok, då kan man ju undra var problemet ligger. Är inte det här bara en moralisk fråga som handlar om vad man själv tycker är rättvis eller inte? Nej, tyvärr är det inte så enkelt. Problemet är att DN:s föreslagna politik skulle leda till att de rikaste 10 % skulle bli ännu rikare. Problemet med det är att sparbenägenheten ökar ju mer man tjänar resp. ju mer förmögenhet man äger. Problemet med det är att en ökad sparbenägenhet leder till att pengar inte används för konsumtion utan används för att lägga de på ett konto, att spekulera på börsen eller att spekulera i fastigheter osv. (alla dessa saker räknas nämligen som spara!). Problemet med det är att pengarna används till total onytta på börsen där bara 1% äger 70% av alla aktier. Om alltså börskurserna exempelvis ökar har 90% av det svenska folket ingen nytta av det. Visst skulle nu en nyliberal säga: "Ja men vadå? De ackumulerade pengarna kan väl investeras?" Ja det kan de göra. Men uppenbarligen så sker ju inte det. Det viktigaste skälet varför vi allt oftare får spekulationsbubblor är eftersom det finns människor som har för mycket pengar för att spekulera. Detta tjänar samhället inte ett dugg på. Det är max 200 000 personer i hela Sverige som tjänar på en sådan politik.

 2. Betala in
Kravet att skattesystemet ska göras transparent är gammalt som nyliberalismen. Problemet är att det inte går att ha exakta intäckter för allt. Eller ja, det går förstås. Men då får man köpa att vissa samhällstjänster helt plötsligt är obetalbara för vissa, att en dagisplats kanske kostar 5000 varje månad. Att öronmärka skattepengar i sig är idioti eftersom det just är tanken med omfördelning: att ta pengar från ena hållet för att ge dem till dem som behöver. Är man inte med på det kan vi skrota hela idén om samhället och staten. Det idiotiska med hela idén blir ännu mer uppenbar när man funderar på att 500 000 människor har lämnat den frivilliga a-kassan när tiderna har varit goda. Man ser lätt vad en sådan politik skulle leda till.
Arbetsgivaravgiften i sin tur har alltid varit en populär måltavla med borgerligheten. Alltsedan Marx skrev "Das kapital" finns det en sanning som inte går att komma ifrån: det enda som skapar värde inom ekonomin är arbete. Allt annat kan inte skaffa något värde. Även en maskin som används i produktionsprocessen är i slutändan resultatet av arbete utfört av människor. Därför är varje vinst som vilket företag som helst gör en produkt av mänskligt arbete. På så sätt blir det ganska oförståeligt varför arbetsgivaravgifter ska avskaffas. Det skulle enbart gynna företagarna. Följderna av ökat kapitalkoncentration har jag beskrivit ovan.

3. Reformera ihop
DN tycker att få saknar arvsskatten. Men den avgörande frågan är inte om vi saknar den eller inte utan frågan är varför den infördes en gång i tiden. Tanken var att förhindra en extrem förmögenhetskoncentration. Utan arvsskatt ärvs förmögenheter bara vidare vilket ger extremt skeva fördelningar på lång sikt. Konsekvenserna av detta: se ovan.

Ja jobbavdraget har visserligen gjort det mer lönsamt att arbeta. Jag har exempelvis själv 1000 kr mer i plånboken. Men har det sänkt arbetslösheten? Nej. Har det förhindrat att arbetslösheten har ökat till 11%? Nej. Visst skulle man kunna hävda att den hade ökat ännu mer utan avdraget. Men sådana påståenden är enbart spekulativa. Faktumet är att arbetslösheten ökar till 12% nästa år. Punkt slut.

Lägre arbetsgivaravgifter för ungdomar har enligt DN bidragit till att ungdomsarbetslösheten inte har stigit mer än vad den har gjort. Det måste vara det dummaste jag någonsin har hört! DN gör en kullerbyta här och förlöliga sig själva totalt när det skriver sådant. Faktumet är att ungdomsarbetslösheten är hög och den har ökat under finanskrisen. Detta har den sänkta arbetsgivaravgiften inte förhindrat (arbetslösheten bland ungdomar just nu: 27,3%).

4. Fortsätt sänka
När det gäller skatterna: det enda som ekonomiskt sett skulle vara rimligt vore att sänka skatten för låginkomsttagare. Det är framförallt de som skulle öka sin konsumtion ganska rejält om de hade mer pengar. Men nu har ju alliansen tyvärr inte gjort det utan har främst gynnat medel- och höginkomsttagare genom sina skatteavdrag. Detta är av ovan nämnda skäl ekonomiskt sett ansvarslöst och kommer enbart leder till fler kriser.

Angående bolagsskatten: DN:s argument att den svenska bolagsskatten ligger över EU-genomsnittet stämmer men är bara halva sanningen. När den bolagsskatten chocksänktes på 1990-talet var den 10% under EU-genomsnittet. Men såklart har de andra länderna kommit ikapp oss numera och också sänkt sina skatter. Om vi nu sänker skatterna igen så kommer andra länder naturligtvis också sänka sina skatter så småningom. Det är precis detta "Race to the bottom" som förnuftiga ekonomer alltid har varnat för. För på lång sikt är det inte någon intelligent politik att hela tiden tävla om de lägsta skatterna.

Att arbetskraftskostnader stiger stämmer också bara delvis: en svenska arbetare på SAAB är 40% billigare än en tysk bilarbetare. Ändå är det SAAB som gick i konkurs och inte Mercedes Benz. Ibland är sanningarna inte så enkla som de verkar vara.

5. Höj för fastigheter
Att fastighetsskatten en gång i tiden var orimlig är hur som helst bara en myt som de borgerliga har hittat på. Det har alltid funnits ett tak på 4% i fastighetsskatten. Och den som äger en fastighet på 10 miljoner i Djursholm har alltid kunnat betala denna skatt oavsett vad.


Den politik DN förespråkar är utan tvekan en nattväktarstat där bara några få gynnas och många förlorar. Sådana artiklar gör mig verkligen mörkrädd.

Back again

Efter sisådär ett år har jag beslutat att återvända till min blogg. Vänta på många spännande inlägg!!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6181810.ab#abArticleComments

Centerpartiet har en lång resa bakom sig. Glömda är dagarna när (C) var ett grönt vänsterborgerligt parti. Förbi dagarna när (C) skapade begreppet ekohumanism. Nej, mycket av partiets gamla profil har försvunnit. Intressant nog påpekades detta redan i programmet "högerhoppet" som SVT gjorde om centern inför valet 2006. Tesen i programmet var följande: timbro (ja, precis detta timbro) hade svårt att tränga igenom med sina nyliberala idéer inom politiken. De letade efter ett parti som var tillräckligt känsligt och litet för att kuppas och bli deras politiska gren. Till slut lyckades timbro i form av bland annat Dick Erixon och Fredrik Federley. Okej, visst, "vågad tes" kanske en och annan tro. Och det är ju svårt (resp. omöjligt) att bevisa detta utifrån. Men påfallande likt är ju faktiskt centerns och Timbros åsikter när det gäller arbetsmarknad och välfärdsstaten. Egentligen har ju centern bara en enda fråga kvar som hörs i medierna: avskaffa/ändra LAS.

Hur det än gick till  kan konstateras att partiet HAR ändrat sin linje radikalt. Förut var det bönder som röstade på partiet. Idag talas det gärna om "stureplanscentern" vilket minst sagt anspelar på vilka som kan räknas till centerns kärnväljare: bra betalda löntagare, kapitalismens vinnare.

Inte konstigt att det stora gamla partiet inte längre kan nå upp till Fälldins gamla nivåer på 25%.

Sofias dumma artiklar

Idag var jag inne på SvD och stötte på en artikel skriven av Sofia Nerbrand. Hennes poäng är att ...

ahfan, jag orkar inte att kommentera en så pass dumm artikel. Läs den och gråt!!

partiledardebatt, betygsättning

Jag orkar inte att skriva allt som jag känner för efter partiledardebatten i söndags, så jag ska helt enkelt sätta betyg:

Lars Ohly: VG+, lite dryg ibland, borde han undvika, han kan mycket bättre, bra argument i saken!

Mona Sahlin: VG, rätt så bra, men hon verkar bara lite osympatisk ibland, dock argumenterade hon säkert och bra

Maria Wetterstrand: MVG, mycket bra argument, vass i sin retorik


Göra Hägglund: G, blek i sin argumentation och hade lite att komma med. Efter debatten undrar man: "Var han med?"

Maud Olofsson: IG+, en naiv argumentation kombinerat med låga påhopp och en uppenbar ovetskap om hur samhället fungerar samt en osympatisk framtoning.

Jan Björklund: IG+, ungefär samma nivå som Maud Olofsson, ganska lätt nöt att knäcka. Skolan ska domineras av disciplin och JB tycker det är bra med löneskillnader, i hans värld kan de vara en motivation att jobba mer. För att underbygga sina argument kom han med märkliga esnkilda exempel som mer hör hemma hos expressens läsare. Dessutom låga påhopp på andra partier, särskilt Vänsterpartiet.

Fredrik Reinfeldt: VG, hans uppgift var att agera landsfader, medan de andra partier släpptes loss för att attackera. För Reinfeldts del fungerade detta bra, inte så konstigt eftersom det finns få saker i Alliansens åtgärder som en människa med en humanistisk uppfattning kan försvara. När han väl gav sig in i fajten så förlorade han poäng, men han framstod aldrig som dum. Där hade han en tydlig fördel gentemot de andra borgerliga partierna.

17 miljarder

Studio ett, onsdag den 13 maj:

Ett stort inslag om kommunernas nedskärningar. Kommunalpolitiker runtom i landet berättar att regeringens pengar inte räcker till, nedskärningar väntar. Därefter tillbaka till studion och en debatt mellan Mats Odell och Thomas Östros. Det hettar till lite grand, man förstår på en gång att Mats Odell är en man som inte har många vänner. Först blev han förklarad som marknadstaliban när han ville införa marknadshyror, sen blev han förklarad halvstalinist av folkpartiet i debatten om AP-fonder och nu hamnar han som kommunminister återigen i blåsväder.

Frågan som debatten kretsar kring är givetvis: borde inte staten göra mer nu när krisens storlek blir uppenbar? Men Mats Odell har ett enkelt svar: "17 miljarder". Thomas Östros vad säger du om det? "Staten borde ju göra mer, framförallt borde den satsa pengar nu i år". Mats Odell, en kommentar? " ja ... 17 miljarder!!". Thomas Östros? "Ni har prioriterat stora skattesänkningar och nu har vi inga pengar." Mats Odell? "17 miljarder!" Osv.

Efter ett tag undrar jag om Odell inte förstår själv att han har kommit med samma argument flera gånger i rad. Men till sist så har han ju ett trumfkort kvar: "Ja ni måste ju bilda regering tillsammans med Lars Ohly ... " Och det är ju alltid Alliansens/DN:s/SVD:s sista vapen: om ingenting fungerar riktigt längre kan man ju alltid slå på Vänsterpartiet eftersom man är övertygad om att deras idéer inte går hem hos svenska folket.

Men jag tror att svenska folket börjar förstå att skattesänkningar och egoism inte är det som för samhället framåt. Tvärtom så har det visat sig i alla kriser att det bara finns en institution som kan rädda landet i en kris och det är staten. Staten måste satsa nu! 30 elever per klass är redan normen inom den svenska skolan. Om ingenting görs nu kan vi snart beskåda klasser med 35 elever och ännu fler skolor som läggs ner.

PS Någon gång skulle jag vilja veta vad "Välfärdens kärna" egentligen ska vara? Det verkar som att en snitsig person på någon tankesmedja satte ganska länge för att komma på ett bra sätt för att försvara kommunala nedskärningar i stor omfattning DS

Siwes okloka kommentarer

Ofta har jag funderat vad DN:s rubrik "signerat" syftar till. Jag hade prenumererat på Dagens Nyheter i flera år till och från och har till slut bestämt mig för att inte längre finansiera Alliansens främsta propagandatidning, för det är precis vad den är, undantagen möjligtvis kultur-delen, men nä, det var bara inte värt det att ha den för några snuttar om politik, musik och opera.

Nåväl, fortfarande så kan jag inte låta bli att läsa DN, numera på Internet. Egentligen så är det ju en fasansfullt ointressant tidning som framförallt i kristider (eller sådana tider som upplevs som kristider) liknar Aftonbladet/Expressen väldigt mycket.
Dock inte bara i kristider får tilläggas, utan även i ganska lugna tider. Malin Siwe som skriver i rubriken "signerat" på DN är ett bra exempel på detta. Läs gärna de tre exemplena nedan:

1. Rösta på offer

Artikeln handlar om Vänsterpartiets EU-kandidat Hanna Löfqvist som kallar sig för feminist. Siwes fenomala poäng är att Löfqvist har en blus som är för liten, med andra ord: delar av hennes bröst syns. Och en sådan tjej kallar sig för feminist ... Wow, Malin, jag ser formligen framför mina ögon hur din hjärna röker efter ett sådant genidrag!!

2. Centern: Tjata på om las.

Huvudpoängen i artikeln är att LAS ska avskaffas (givetvis!). Starkaste trumfkortet: facket kan ge tillstånd till undantagsregler i LAS (och det betyder ju att LAS är verkningslöst) eller så kan de också inte göra det (och då är det ju inte heller bra för då får unga ingen chans att komma in på arbetsmarknaden ... ) Har ni förstått logiken? Nej, inte jag heller, men det gör ju inget för artiklar på DN kan inte kommenteras och så kan Malin & Co bara fortsätta att svamla på. Ett tipps hade ju varit att fundera på varför LAS inte är starkare men det skulle ju vara sånt där ... ja vad hette ordet nu igen Malin? En ledtråd: motsatsen till nyliberalismen!

3. Håll dig på spåret ...
Huvudpoängen här: SJ erbjuder utbildningar till sina anställda. Enligt Siwe förfärligt eftersom tågen är försenade så SJ borde lägga pengar på det istället. Ja, det är ju ett sådant mellanstadietänk som man lätt känner igen från sig själv när man var 12 år gammal: folk i afrika är fattiga, varför ger vi dem inga pengar? Alltså ett ganska simpelt orsak - konsekvens - tänkandet. Ett tipps är ju iofs att gå om Samhällskunskap B, jag vet ju inte om Siwe har gått den ... om ja kan hon omöjligt fått MVG, så läsa upp betygen verkar vara på sin plats. Dumt bara att Alliansen just har dragit ner på komvux ... jaja, du får hitta på något Malin! Medans du väntar kan du ju fundera på vad det egentligen är som ligger bakom att servicen har försämrats. Problem är ju ofta multikausala så jag kan bara ge några infallsvinsklar: neddragningar på 1990-talet, bolagisering av SJ, därmed även försök att "effektivisera" hela verksamheten.  
 

Georgien

Det där med Georgien är faktiskt ganska intressant. I somras attackerade Georgiska styrkor Ryska styrkor och efter en vecka så slutade det hela med ett fullständigt nederlag för Georgien och president Saakashvilli.

Men nu kommer det intressanta ... fråga folk på gatan vem som har börjat kriget och lyssna vad de säger. De flesta tror nämligen att det var Ryssland som anföll!!

Det här är otroligt intressant för alla människor som ser sig som upplysta och det finns nog tre delproblem vi kan urskilja:

1. en gammal antirysk reflex som härrör från kalla kriget

2. en skev mediebevakning som alltid får det till att framställa Ryssland som den agressiva parten i konflikten

3. en olämplig politiker vid namn Carl Bildt som jämförde Ryssland med Nazityskland och som orättvist nog har blivit hjälteförklarad av svenskarna.

Nu kommer alla dessa problem inte försvinna utan de kommer givetvis att fortsätta bestå ett tag framöver. Men hur länge? Europa är helt beroende av Rysslands energileveranser, utan kan vi inte klara oss. Det är varken vad jag vill eller inte vill utan detta är realiteten! Såvida Europa inte kommer på andra sätt att försörja sig kommer detta att vara den realitet som alla måste underordna sig. Sedan kan vi diskutera om det är bra eller dåligt men det lär bli en fråga för många år framöver.

Förvånansvärt nog finns det dock alltså en hel skara ledarskribenter som värjer sig mot detta faktum. Bland de hittar vi Per Ahlin (DN) som skriver så här:

"Något snart medlemskap är visserligen inte aktuellt, men frågan måste ställas om Nato någonsin kommer att släppa in Georgien i värmen. I grunden handlar det om att den ömsesidiga försvarsgarantin i artikel 5 riskerar att urvattnas helt ifall alliansen utvidgas till länder som ingen medlemsstat är beredd att försvara. Och var det något som sommarens Georgienkrig visade, var det just att en sådan försvarsvilja inte finns."

Nu undrar jag visserligen vad Per Ahlin menar när han påpekar att man inte ville försvara Georgien. Jag skulle vilja ställa frågan från andra hållet: varför skulle man? Georgien har själv velat detta krig och förmodligen så ville Saakashvilli (som för övrigt fick makten genom en CIA-stödd kupp) bättra på sitt anseende i befolkningen, han är nämligen tämligen impopulär (inte först sedan kriget). Vid sidan om borde man kanske upplysa folk om att han slog ner en demonstration 2007 med våld. Men det läser man inte så ofta om i våra medier.

Dessutom får man fråga vad som hade varit alternativet? Att förklara krig mot Ryssland? Det hade ju varit konsekvensen av Georgiens försvar ... ett krig mellan NATO och Ryssland? Mixed emotions, minst sagt, kanske någon borde påminna Ahlin om att både Ryssland och USA förfogar över kärnvapen.

Kan ju också vara så att Ahlin inte alls menade något speciellt när han avslutade sin artikel med denna mening. Men i så fall undrar jag förstås vad ens var meningen med att skriva artikeln ...

obalanserad nyhetsrapportering

Idag kan vi läsa om att svininfluensan har kommit till Sverige och att den troligtvis har nått kulmen. Influensan har lärt oss två saker:

1. Människor har ett irrationellt beteende när det kommer till sjukdomar.

2. Mediebevakningen i världen är skev.


Jag ska inte gå in på nummer ett eftersom det skulle ta en avhandling att gå till botten med detta.

Däremot så är tvåan lättare att diskutera och framförallt lättare att konstatera. 90% av nyhetsbyråerna domineras av de nyhetsbyråerna UPI, AP, Reuters. Alla de har sitt säte i USA/Västvärlden. Detta leder inte bara till att nyhetsbyråerna hela tiden översköljer oss med information från omvärlden som avspeglar enbart vår syn på världsdelar som Afrika eller Asien. Ett annat problem är att nyheter av slag som svininfluensan får ett oproportionerligt stort utrymme.

Fram till idag har 20 människor dött p.g.a. sjukdomen. Detta är givetvis djupt tragiskt men å andra sidan så har vi 30 000 barn som svälter ihjäl varje dag. Läser vi något om detta i tidningarna? Nej, knappast. Den informationen passerar mer obemärkt och kommer man bara åt om man aktivt söker efter det själv. Men munskydden på vissa apotek i Sverige håller på att ta slut. Hittills är det en person som har blivit smittad i Sverige och hon mår redan bra igen, symptomerna var feber ... ja en vanlig influensa helt enkelt.

Men tidningsrubrikerna är fulla av artiklar om Svininfluensan och hur man kan skydda sig.

Det finns bara en sak att säga om det: DET ÄR TOTALT SJUKT!!!

fildelning = stöld?

Årets mest omdiskuterade ämne lär bli fildelning och IPRED. Om det inte händer något oförutsebart så blir det helt klart det ämnet 2009.

Tonen i debatten skärps och skivindustrin känner att den nu äntligen har hittat ett sätt att kriminalisera det hela och att de är på god väg att att få igenom sin syn på upphovsrätten.

Under tiden har skivbolagen många flitiga medhjälpare som DN, SvD och andra diverse tidningar. Här skriver medelåldersmän/kvinnor som växte upp i en annan värld och som har en finansiell ställning som gör att de utan svårigheter måste betala värnskatt. Peter Wolodarski och Håkan Boström är bara två av dem.

Men det fina med historien är att den faktiskt alltid upprepar sig. Historien handlar ju i grund och botten alltid om samma sak: ekonomi. Ett land känner sig i underläge och vill komma åt resurser för att komma ikapp ett annat land. En grupp i ett samhälle känner sig förfördelad och kämpar för sin ekonomiska ställning för att få sin del av kakan. Detta är viktiga drivkrafter i historien. Varje konflikt har alltid också en ekonomisk sida.

När det väldiga romarriket hade expanderat över hela medelhavet behövdes en rik handel till sjöss för att kunna hålla ihop det mäktiga imperiet. Romarriket hade under sin expansion kommit på en genialisk tanke: först så ockuperade de ett område, tog ifrån invånarna det de hade och stiftade sedan lagar som förbjöd invånarna att ta tillbaka det som Romarna hade roffat åt sig. På så sätt lyckades riket att överleva ca 1000 år.

När den romerska handeln expanderade mer och mer började det också dyka upp olika grupper som överföll handelsskepp och började försvåra handeln. Detta problem var så pass stort att det tillsattes en egen flotta som enbart hade som uppgift att bekämpa dessa människor som tog sig sin del av kakan utan att ha lagen på sin sida. Vad denna grupp kallades? De kallades för pirater. Och de försvann inte när romarriket gick under utan de har vi i stort sett funnit under hela historien fram tills idag. Inte minst i den begynnande nya tiden i kolonierna var det ett väldigt utpräglat fenomen.

Piraterna uppstod just eftersom Romarna inte var beredda att dela med sig av sina rikedomar som de hade tagit av de underkastade folken. Det handlade helt enkelt om en fördelningsfråga. Piraterna utjämnade den skeva fördelningen.

Idag finns det återigen människor som bryter mot lagen, nämligen upphovsrättslagen. De stigmatiseras som pirater och även de själva har tagit an sig detta begrepp och kallar sin hamn för "The Pirate Bay". Hur har nu denna situation uppstått?

Sedan 1920 - talet finns det grammofoner och masskonsumtionen i samband med bredare välstånd har skapat en jättemarknad för musikindustrin. Problemet var dock alltid att den egentliga målgruppen för musik/film var och är en väldigt ung grupp som i sig är väldigt fattig. Det är ungdomar som sätter nya trender som sedan tas upp av underhållningsindustrin (trender och smak påverkas givetvis också av industrin men det är ett annat kapitel). 45 - åringar kan inte vara med och skapa en trend i vårt ungdomsfanatiska samhälle.

Ungdomar är alltså kärnsegmentet i försäljningen. Och denna grupp har väldigt lite pengar om inte deras föräldrar ger de några hundralappar extra. I många fall kan föräldrarna inte det. Det är en enkel förklaring till varför fildelning överhuvudtaget finns. 170 kronor för en enda skiva är mycket om jag enbart har 1000 spän att röra mig med (CSN för gymnasieungdomar). Om jag har ett arbete och har 7000 kronor som jag kan använda för lyxkonsumtion är det givetvis en helt annan situation. Då är 200 kr hit eller dit ingen större sak att fundera på. Jag bara gör det och det kommer inte att betyda så himla mycket för min ekonomi.

Förr hade ju skivindustrin inga problem med detta eftersom de var de enda som kunde distribuera musik. På 70-talet kom kassettbanden och numera har vi Internet. Skivindustrin skulle nu behöva att anpassa sig men det vill de inte göra. Istället startas jättekampanjer som vill kriminalisera ungdomarna. Men det enda som ungdomarna ju gör är att de jämnar ut den orättvisa fördelningen, precis som piraterna gjorde under Romarriket. Ett praktexempel på hur samhället genom sina ökade klyftor har skjutit sig själv i foten totalt. Nyliberalismen visar oönskade bieffekter. Hade de fattigaste haft mer pengar hade fildelningen säkert varit ett marginellt problem. Fildelningsfrågan är därmed återigen ett exempel på att det alltid är fördelningsfrågan som är det avgörande i ett samhälle.

Därtill kommer givetvis den viktiga aspekten att lagar alltid görs av människor. Lagar är lika litet som det gamla eller det nya testamentet guds ord utan de skrivs av personer av kött och blod. Så var det hos romarna och så är det även idag. Det är alltid samhällets värderingar och normer som styr lagstiftningen. Därför är det lite konstigt när t ex människor ser juridik som vetenskap. Ja, det är väl vetenskap i en viss mening, dvs. att det finns en "vetenskaplig metod" mm. Men det är inte vetenskap i en naturventenskaplig mening. Lagar görs av människor.

Vårt samhälle styrs till största delen av liberala värderingar. Dessa liberala värderingar leder fram till en syn att den som skapar något äger det helt själv (upphovsrätten). Därför har Håkan Boström helt fel när han hävdar att Tomas Norströms medlemskap i SFU och SFIR inte spelar någon roll. Klart det spelar roll! Just eftersom juridik inte är någon exakt vetenskap spelar personliga värderingar och normer en avgörande roll eftersom lagen kan alltid tolkas på olika sätt.

Som en tredje aspekt kan man visserligen ifrågasätta samhällets syn på fildelning eftersom det alltid är frågan hur en individ har kommit fram till sina idéer. Ingen sitter tyst i ett rum i hela sitt liv och kommer sedan på en genial idé. Kreativitet uppstår i samspel med andra människor. Och sett ur denna synvinkel kan jag givetvis undra om det är rätt att äga en idé.

Vad ska vi nu göra? Det är uppenbart att kriminalisering inte är någon lösning på problemnet. Utan man kan angripa problemet från två olika sätt:

1. Komma tillrätta med den skeva inkomstfördelningen i vårt samhälle. Om de fattiga grupper får mer pengar kommer de även att köpa mer. Men sjunkande reallöner och ökande skrivpriser går inte ihop.

2. Hitta ett annat sätt att ta ut pengar för de som skapar något. Klart att de ska avlönas för sitt jobb, alla måste ju kunna överleva på det de gör. Men frågan är om skivförsäljning är den väg vi ska gå i framtiden. En liknande stim-avgift som fanns för kassettbanden skulle vara en bra och enkel lösning.

Det är de enda sätten att komma tillrätta med problemet. Allt annat bara förvärrar krisen och det är även ur andra aspekter inte i samhällets intresse att människor börjar mörklägga sina IP-adresser. Vad blir nästa steg? Att musikbolagen vill komma åt de mörklagda IP-adresserna. Och sedan? Att fildelarna kommer att hitta på bättre sätt att dölja sin identitet. Detta kan skapa en ond spiral som kanske någon gång leder till att människor förfogar över så pass stora kunskaper som räcker för att hacka in sig i väldigt känsliga säkerhets- och försvarssystem som t ex Pentagon. Och det kan ju verkligen inte vara i någons intresse att det går så långt.

Och för övrigt så anser jag att Pirate-Bay-målet måste tas om!

Sommatider, hej hej!

Ah ännu ett år med ett byte från vinter- till sommartid. Och ännu ett år med tips om hur man kan komma ihåg åt vilket håll klockan ska ställas. Sommartiden infördes 1980 och i och med att jag är född 1978 kommer jag inte ihåg någonting annat än omställningen varje mars och varje september (eller oktober numera). Och även om man är född långt mycket tidigare än mig så är det trots allt förbluffande att man inte kan komma ihåg hur man ska göra efter 30 år. Först trodde jag att det bara var kvällstidingarna som ville ha något att skriva om - tills jag träffade folk som på riktigt inte visste när de skulle ställa framåt och bakåt. En tumregel kan visserligen hjälpa men ännu bättre är såklart om man vet varför det finns sommartid. På engelska heter den ju "Daylight Saving Time" eftersom syftet är att det ska vara ljust längre på kvällarna (för att spara el). Och därmed kommer man lätt ihåg hela grejen, för det kan ju knappast bli längre ljust om du ställer klockan bakåt.

Är sommartiden meningsfull? Det har ju visat sig att sommartidens strömsparande effekt är ytterst liten (0,1%). Och så finns det folk som har svårt att anpassa sig till tidsomställningen, en timmer är ju faktiskt rätt så mycket. Det betyder i praktiken att du måste lägga dig en timme tidigare. Och samtidigt så kan jag nog inte riktigt se vitsen med det hela. Visst, det blir mörkt en timme senare på kvällarna. Men samtidigt får man ju i höst också det subjektiva intrycket att det blir mörkt en timme tidigare, på så sätt känns den mörka årstiden mycket mer. Och dessutom är det ju lite meningslöst med mer ljus på Sommaren i Sverige, det är ju ändå ljust nästan hela tiden i maj/juni.

Men vafan. Det finns ju verkligen andra saker att bli uppretade över. T ex Earth Hour. Nu skulle vi alltså släcka ljuset i går. Gjorde du det? Jag gjorde inte det. Vilket trams! Då ska man släcka en timme och sen är allt som förr. Det lär knappast ändra våra konsumtionsvanor. Men nej, just det. Det var ju en "symbolisk handling" för att sätta press på politikerna. Ja, politikerna kommer säkert känna en jättepress på sig ... "shit, de släcker ljuset, SKRIV PÅ FÖR FAN!!!"

Allvarligt talat: politiken bestäms inte av folket utan av intressegrupper och lobbyister, det är de som gör politik. Att avreglera strömmarknaden var säkerligen inte det smartaste ur miljösynpunkt, klart att elbolagen vill sälja så mycket ström som möjligt. Och i och med att perfekt konkurrens (som antas vid avregleringar) inte finns i praktiken är sådana beslut verkligen kontraproduktiva. Hade elen varit statlig ännu hade regeringen bara kunna bestämma att producera miljövänlig ström och kunnat finansiera det via skatterna. Men istället så importerar vi el som aldrig förr från länder i Östeuropa som producerar den utan större hänsyn till miljön.

Vakna upp människor, ni blir grundlurade!!!

grundlurad och visionslös

"Jag känner mig grundlurad" brast Wanja Lundby-Wedin ut häromveckan. Mer och mer talar för att hon inte har någon anledning till detta. Uppenbarligen så handlar detta om en taktisk manöver för att slippa undan mediedrevet som skulle kräva hennes avgång.

Frågan är naturligtvis fel ställd. Frågan är inte om Wanja känner sig grundlurad eller inte utan frågan är när LO tappade det ideologiska fotfästet.

Sedan sent 70-tal lyder parollen "försvara" välfärden. En ny offensiv för välfärden finns inte. Så resonerade Tony Blair i Storbritannien med resultat New Labour och en jordkretsseger. Sociologen Anthony Giddins tillhör dess främsta förespråkare. Efterföljare: Gerhard Schröder, Segolaine Royale, Göran Persson.

Men det finns ingenting inom socialismen som behöver eller ens kan förnyas. Grundläggande analysen att arbetarna/anställda exploateras och att det är företaget som inbehåller mervärdet (vinsten) ... vad är det man vill förnya? Förnyelse kan ju bara gå ut på att acceptera att det görs en profit på arbetarnas bekostnad och det är precis vad som har skett.

Men istället för att anlägga ett klart definierat socialistiskt perspektiv så samarbetar LO med svenskt näringsliv och inbillar sig att kunna påverka samhället på så sätt. Den som tror att LO har förändrat någonting får gärna nu och med detsamma greppa en historiebok och läsa om svensk historia sedan 1991.

Så vad krävs? Ett fack som infriar vad det lovar, en arbetarrörelse överhuvudtaget som håller sina löften. Sluta med det typiska "förhindra det värsta"-inställningen. Det är precis den som har gett oss 90-talskrisen, skolans privatisering, mm. Det går inte att stoppa nyliberalismen genom att gå 9 steg åt högern istället för 10. Det måste vara klart från början vad arbetarrörelsen vill göra och vad den inte vill göra. Principfasthet är nyckelordet!

Mona Sahlin står givetvis för New Labour, en slags socialnyliberalism. Men hur de än kallar sig så är det klart att de är utan kompass och riktning. Det är varken Lundby-Wedin eller Sahlin som behöver känner sig grundlurade, utan det är vi som på valdagen inte har något alternativ att rösta på eftersom (m) och (s) står för samma slags politik i grund och botten. Det är vi som är grundlurade

Den ekonomiska krisen är djup och slår hårt mot de fattiga i vårt samhälle. Var är de principfasta i en tid där marknadsekonomin har blottat sig totalt?

Go Peter!

Allt mer absurt ter sig den nyliberala falangen som darrar för att deras sköna nya världsbild krossas under finanskrisen.

Peter Wolodarski är återigen på gång och söker efter svar och han hittar de också: mer pengar till kommunerna och avskaffa bolagsskatten. Krisen leder (även med kommunpengarna) till att hundratusentals blir arbetslösa. Ändå så vill Wolodarski avskaffa bolagsskatten (som redan tillhör de lägsta i hela Europa). Ett helt klart framåtvisande koncept!

THE FUTURE IS NOW!

nytt år, nya siffror

Nya glädjande siffror från SCB. Tillväxten kommer att minska med 4,6% nästa år. Inom EURO-zonen är motsvarande siffra 2,7%. Arbetslösheten i vårt land kommer att stiga till 12%.

Trots regeringens utmärkta "arbetslinje" ... nej men skämt åsido. Det är förskräckligt. Regeringen avreglerar som bara den och när Trollhättan sedan vill ha hjälp ges halvhjärtade insatser eller Mauds numera klassiska citat: "Jag har inte blivit vald för att förstatliga!" Sådärja! Där satt den Maud!! Inga betongsocialister här inte, vi vill ha ivriga bävrar hihi!
Och när Sveriges Kommuner och Landsting hotar med att avskeda 15 000 om inte nya pengar kommer från Staten. Men, nej då! Inga extrapengar här inte. Låt det bara gå! Krisen kommer ju att gå över ... Det kommer den visserligen göra men till vilket pris har de inte berättat än. 12% arbetslösa är att ganska ordentligt pris med tanke på 7 000 kr i socialbidrag (som väntar många efter de har lämnat a-kassa efter regeringens medvetna strategi) och 100 - dagars - regeln som tvingar dig att flytta vart som helst för ett jobb efter 100 dagar.

Ja, det väntar fortfarande strålande tider.

ännu ett nederlag för regeringen

Att ha makten över opinionen är A och O i ett samhälle. DN och SvD är två tidningar som bara skiljer sig marginellt när det gäller den politiska åsikten. Ledarsidorna i båda tidningar har den "utmärkta" egenskapen att vara mestadels dumdristiga. Och därmed menar jag inte att de företräder åsikter som inte är mina utan det är framförallt den låga nivån som båda tidningar visar. Det finns alltid bara en lösning på alla problem, det finns bara ett parti (eller två) som gör misstag, osv. När regeringen gör ingenting angående finanskrisen så är det hederligt eftersom man visar lugn och ro. När de är helt ute och cyklar med att upptäcka "fuskare" så skriver man inte om det. Ja så påverkar man snyggt opinionen.

Och nu kommer detta: det visar sig att folk inte alls fuskar med vab-dagarna. Det var ju en sådan sak som alliansen var djupt orolig över: fusk, F-U-S-K!!! Och så trodde de även i fall med vab-dagarna, att det "såklart" utnyttjades av människor. Därför krävs numera ett intyg för att föräldrar få stanna hemma när ett barn är sjukt. Resultatet: ingenting! Nej, precis. Antalet vab-dagarna är likastor som alltid. Folk fuskar nämligen inte alls med vab-dagarna. Låter inte det bekant?

Ja det gör det faktiskt! Det påminner mig väldigt mycket om fusk-debatten för något år sedan. Regeringen var ju så tvärsäker att det bara fuskas hit och dit med sjukpenning och socialbidrag. Den offentliga sektorn utbetalar 520 miljarder kr i stöd till människor som behöver hjälp. Av dessa 520 miljarder har 20 miljarder utbetalats felaktigt. Och av dessa 20 miljarder har hälften (alltså 10 miljarder) utbetalats till människor som medvetet har fuskat. Det betyder alltså att ca 2% fuskar. 98% gör inte det!

Och där står vi nu. Det borde vara så pinsamt för hela den borgerliga regeringen och dess "arbetslinje" att de borde avgå. Eller så borde de åtminstone ställas till svar för det. Men det händer ingenting. Tvärtom så ökar stödet för regeringen på grund av finanskrisen!! Och massmedierna tiger ...

Jag bara undrar och undrar alltmer. Den regeringen som gick till val på tron att ännu mer frihet för de rika och välbärgade skapar den bästa av världarna får ökat stöd när samma politik visar sig att skapa otroliga problem för majoriteten.

Vad har regeringen egentligen åstadkommit?

- sänkt skatt, framförallt för de rika

- förmögenhetsskatt har avskaffats

- privatisering av V & S

- åtstramning av socialförsäkringssystemen


Ett helt klart IG på alla punkter! Och därtill kommer då allt tjafs om att skolan befinner sig i kris. Det finns visserligen en kris i skolan, men en annan än Jan Björklund menar. Det krävs inte hårdare tag utan mer pengar till skolorna. Sverige har ökat sina ambitioner mycket när det gäller målen som ska uppnås i dagens skola. Idag leder alla studentexamen till högskolebehörighet. Och det är en mycket bra ambition! Det man glömde var att man i så fall givetvis måste öka anslagen till skolan också. Självklart kan man inte uppnå högre mål med samma anslag av pengar. Jag förstår verkligen inte varför folk inte kan förstå det? Men säger man det får man ju mothugg hela tiden att det inte stämmer, pengarna till skolan har inte alls minskat!

Jo det har det. När man läser statistik så måste man läsa den ordentligt. Om man räknar allt vad den offentliga sektorn gör och om man sedan sätter det i relation till landets BNP får man en föreställning om hur mycket den offentliga sektorn konsumerar. Men felet som många gör är att de inte tänker på att den offentliga sektorn utbetalar transfereringar till privata hushåll, dvs. att ca hälften av den offentliga sektorns utgifter slussas vidare till hushåll i form av bidrag (omfördelnig alltså!). Men om vi räknar enbart det som den offentliga sektorn konsumerar så kommer vi fram till att 28% av BNP är offentlig konsumtion (och inte 52% som det påstås hela tiden). I början av 1980-talet låg andelen på 35%. Skulle den offentliga sektorn ha samma summa av BNP idag skulle den offentliga sektorn ha 300 miljarder kronor mer till sitt förfogande.

Men är inte det orättvist att räkna så? 28% idag är ju trots allt mer än 35% procent 1980? Nej det är inte orättvist. Samhället har blivit rikare. Och vad siffrorna visar är att välståndet idag har hamnat mycket mer inom den privata sektorn. Den offentliga sektorn har alltså börjat halka efter, med andra ord: omfördelningen har ändrats till de rikas fördel, för det är främst de rika i vårt samhälle som gynnas av en skattesänkningspolitik. Det är inte familjen i Lidingö som behöver vårdcentraler, utan det är Lisa som är ensamstående med sitt barn. Det är inte Wallenberg som behöver en fungerade skola utan det är Anna i Gottfridsberg som behöver den.

Och det är ingen slump att anställda inom den offentliga sektorn ligger numera i topp när det gäller utbrändhet. Kraven på människorna har ökat hela tiden, alla åtgärder att öka effektiviteten inom den offentliga sektorn har lämnat sina spår: mer uppgifter åt var och en och därmed en allt större börda på individen.

Om ni vill ha en fin läsning om allt det där så ska ni köpa "Ekonomihandboken" av Johan Ehrenborg, ETC. En mycket bra läsning som öppnar ögonen för en. Köp den nu! Du kommer inte att bli besviken!!

Peter vet nog ...

DN-skribenten och nyliberalen Peter Wolodarski har nyligen blivit chefredaktör för DN:s politiska avdelning.
Jag har läst/sett/hört PW väldigt ofta. Han är på något sätt som Johan Norberg: även om man vill undvika honom så går det bara inte. Den nyliberala falangen är alldeles för stor för det.
Och nu alltså politisk redaktör, det blir härliga tider. Äntligen någon som förhoppningsvis kommer att stå upp mot kommunisterna som vinner alltmer terräng, överallt vart vi än tittar. Först ute var George W med att bli kommunist när han godkände förstatligandet av två stora låneinstitut. Sen blev det också EU:s tur att skriva under denna tvångsagenda som avskräcks inte av att begränsa och inskränka det fria valet som vi fria individer älskar mer än allt annat. Och till sist greppade t.o.m. Urban Bäckström den röda fanan och krävde bara för en vecka sedan stora insatser från statens sida för att dämpa lågkonjunkturen.
Men vänta nu, hör jag en röst säga. Varför kallar du EU, USA och svenskt näringsliv för kommunistiska lakejer? Är inte deras politik mer likt John Maynard Keynes' idéer som förverkligades på 30-talet?

Absolut! Varför alltså kalla de för kommunister?

Ja, alltså jag minns ju hur DN skrev på ledarsidorna innan valet 2006: Vänsterpartiet hade lagt ett förslag på att skapa 200 000 jobb i den offentliga sektorn, förslaget skulle kosta 50 miljarder per år. Strax därefter blev partiet anklagat för att vara kommunistiskt. DN och Svenskan gick i täten. Det lämnar bara utrymme för två tolkningar: 1. De hade fel då eller 2. Förslaget då var kommunistiskt och därmed så går vi in i en era av nykommunism.

Givetvis vet vi att det är nr. 2 som stämmer: värsta kommunismen! Så det här med Peter känns ju bra, någon som står upp mot förtryckarna som gömmer sig överallt, både bland Vänsterpartister och bland moderater.

Ännu en sak: Wolodarski var för Irakkriget 2003 eftersom han var rädd för massförstörelsevapen. Jo jag känner verkligen att upplysningens vindar blåser hårt genom Sverige!

adjö din fina solidaritet

Sofia Nerbrand är chefredaktör för det "liberala magasinet" Neo. Hon har gjort sig ett namn, inte minst genom att kalla Sarah Palins val "intressant och hoppingivande" när det begav sig.

Men hon är inte bara aktiv i Neo och i olika radioprogram utan även i SvD.
För några månader sedan hade uppenbarligen fått nog av "kommunistsverige" med sina kollektivavtal och regleringar på arbetsmarknaden.
När hon var på besök i Nordamerika så upptäckte hon kedjan "Whole Foods" som säljer ekologiska produkter. Och Sofia undrar varför vi inte har en sådan kedja här i Sverige. Hon pratade med Whole Foods vd och då gick det såhär:

"Jag bad honom att åtminstone undersöka förutsättningarna att komma till Sverige. I de stora städerna torde det finnas ett sug efter riktigt bra och trevliga affärer, sade jag och såg för mitt inre närbutikens vissna krav-sallad och trista brödhylla därhemma. Han såg genuint intresserad ut tills jag berättade att vi har kollektivavtal och en hög anslutning till fackföreningar.
Då kommer vi inte, svarade han kort. Jag vill att mina medarbetare ska uppskatta Whole Foods vision och dela våra värderingar. Vi betalar mer i lön än andra och jag vill inte bygga in ett vi och dom redan från början. Det blir bara problem [ ... ]
Till saken hör att Fortune utnämnt Whole Foods till ett av de bästa företagen att jobba på i hela världen. Nästan bedjande förklarade jag att vi har färre strejker än i många andra länder och att vi har en låg konkurrens med ett fåtal aktörer i livsmedelshandeln som Whole Foods skulle sopa banan med. Jag valde dock att inte berätta om hur facket blockerar salladsbarer i Sverige [...]
Den svenska modellen må vara bra för LO, ICA, Coop och Hemköp. Men vi konsumenter utan starkt organiserat särintresse suktar efter fler entreprenörer, mindre kommunal byråkrati, en friare arbetsmarknad – och godare och vackrare mat i vardagen. Livsmedelsbutikerna behöver genomgå samma revolution som svenska restauranger har gjort."

Det typiska i Nerbrands berättelse är att genuint bara tittar åt ett håll och att blunda åt det andra hållet.
Jaha, Whole Foods vill alltså inte komma till Sverige om det finns starka fack här. Ja då tycker jag inte heller att de ska etablera sig här. Facket är till för de anställda eftersom en individ knappast kan försvara sig, särskilt inte i tider när det finns ett överskott på arbetskraft. Uppenbarligen har Sofia inte hört talas om Wal-Mart där de anställda får usla löner och trakasseras av sina arbetsgivare i form av t ex hårband som kvinnor under sin menstruation fick bära. Eller hon har väl inte heller hört talas om LIDL som inte låter sina anställda gå på toa under vissa tillfällen. Ja vad säger Sofia om det?
Den svenska modellen är inte bara bra för LO, ICA med mera utan den är bra för oss allihopa! Ett samhälle som tappar en del av samhället in i fattigdom kan inte må bra. Och detta sker ovillkorligen när facken är svaga. Den som inte tror på det behöver bara tittar tillUSA eller Storbritannien.
Och samhällets förlorare kommer inte att nöja sig med sitt öde utan förr eller senare kommer de att göra uppror (som t ex i Paris för något år sedan). Men det är bara de välställdas perspektiv. Den mycket viktigare sidan är naturligtvis att ett samhälle måste sträva efter att erbjuda samma möjligheter för alla sina medlemmar. Och där lyckas Sverige långt mycket bättre än USA.

Och allt detta vill Sofia Nerbrand ge upp för att få lite finare mat i butikerna.

Och gud vad nyliberaler hela tiden tjafsar om den där jävla salladsbaren i Göteborg. Poängen då var att ägaren tyckte att hon inte behövde fackansluta sina medlemmar eftersom hon erbjöd bättre villkor än facket. Tyvärr glömmer liberalerna jämt att arbetsgivaren som har enskilda kontrakt med sina arbetsgivare utan problem kan försämra kontrakten om tiderna blir sämre eller om arbetsgivaren helt enkelt har lust till det. Därför finns facken: säkerhet och trygghet för de svaga i samhället.


Det finns något som kallas för solidaritet: om du mår dåligt hjälper jag dig, om jag mår dåligt så hjälper du mig. Det är den enkla principen som vårt samhälle baserar på. Motsatsen kallas för girighet och egoism.

Företag som inte vill gå med på skydd för de svaga behöver vi varken i Sverige eller någon annanstans i världen.

alkoholskatten

Maria Abrahamsson skriver i SvD den 30 oktober om alkoholproblematiken:

- alkoholskador har fyrdubblats sedan 1987
- alkohol säljs illegalt
- människor åker till kontinenten för att köpa billig sprit

Jag kan nog tycka att det är väldigt märkligt att just SvD:s ledarskribent tar upp en sådan fråga för det kan egentligen bara sluta med ett riktigt självmål.

Om jag inte minns fel så var det just Sveriges borgerlighet som ville gå med i EU. Uppenbarligen så fanns det några då som trodde att man kan behålla vissa undantag som t ex Sveriges alkoholpolitik som ju alltid har varit väldigt strikt. Alf Svensson sa för några år sedan att han trodde just det.
Okej, det finns väl ingen gräns för hur naiv man kan vara. Men sunt förnuft säger såklart att en FRIHANDELSzon innebär just FRI HANDEL. Och detta innebär förstås alla varor och inte bara vissa. Isåfall bör man ha något skriftligt undantag och det hade svenska regeringen inte fått.
Så nu är vi här och tappar mer och mer inflytande över alkoholkonsumtionen. Abrahamsson tycker att man ska sänka alkoholskatten för att dra människor tillbaka till Systemet. Detta är visserligen bättre än att folk köpa sprit utomlands eller illegalt. Men något som uppenbarligen inte slår henne är att det är EU-medlemskapet som är problemet. För även om folk köper mer sprit på systemet så löser det ju inte problemet att alkoholrelaterade sjukdomar/brott förblir på samma nivå eller till och med ökar.
Nej det slår henne nog inte annars hade hon ju skrivit det. Men det är icke desto mindre så som det är: hade Sverige inte gått med i EU hade vi inte behövt att föra den här debatten.

Turun monet kasvat (Turkus olika ansikten)

Turkus medeltida museum: delar av staden från 1400-talet har bevarats här! Museet är mycket intressant och pedagogiskt, rekommenderas om ni åker till Turku någon gång.

Domkyrkan i Turku, byggd på 1300-talet

Studentområdet i Turku: små korridorer med tre lägenheter i varje korridor. Just nu är vi fyra pers som förnöjer oss på 12 kvadrat ...




Aurajoki, ån som går genom staden Turku - i bakgrunden ser du domkyrkan

Utan snus i Finland

Sedan i måndags har jag fullföljt något som jag har missat alla år förrut jag har bott i Sverige: jag har äntligen åkt till Finland!
Och här är jag nu i Turku och känner för första gången en mindre kulturchock så fort jag försöker att läsa någonting, finska verkar faktiskt svårt! Med mitt nuvarande ordförråd kan jag räkna till tre, jag kan föreslå att gå och fiska och jag kan beställa en, två eller tre öl :-)
Men Turku är å andra sidan väldigt inspirerad av Sverige och svenskan, exempelvis så står alla gatunamn och nästan alla skyltar både på finska och finska (t ex Hämeenkatu/Tavestegatan).
Och så finns det en distinkt "öststatskänsla" över hela staden: en hel del byggnader ser faktiskt ut som om de byggdes i Östberlin.
Vi har besökt Turkus medeltida museum där de har gravat fram en hel stadsdel från 1400-talet (coolt!) och vi har varit på Forum Marinum som var mer som en propagandashow för den finska marinen (mindre coolt).
En mer social höjdpunkt är studentpubben "Three Beers" som erbjuder fin atmosfär och direktsända fotbollsmatcher ... perfekt!

PS Något som är mindre perfekt är att vi inte kunde köpa snus på färjan. Mitt sällskap hade just försäkrat mig att vi kunde göra det (därför hade jag liksom inte tagit med mig någon snus). Men så fick vi veta att det bara på vägen TILL Sverige och inte FRÅN Sverige man kunde handla. Så nu måste vi rationlisera flitigt ;-) DS

ökande skillnader

Igår avgjordes det: IFK Norrköping åker ut ut Allsvenskan. GIF Sundsvall slås om kvalplatsen tillsammans med Ljungskile SK.
Innan förra säsongen utvidgades Allsvenskan från 14 till 16 lag. Jag var skeptisk med tanke på att jag tyckte att skillnaderna mellan topp- och bottenlagen skulle bli för stora.
Utan att skryta får jag säga att det är precis det som inträffade. De tre lag som åker ut/hotas av att åka ut är precis de tre lag som gick upp förra året.
Detta visar tydligt att skillnaden mellan Superettan och Allsvenskan är för stor. Sedan Sverige tog steget mot en större proffessionalisering av fotbollen har priser för spelare skjutit i höjden, sedan Sverige gick med i EU 1995 och den därpå följande Bosmandomen har Allsvenskan utarmats. Trots att nivån på fotbollen har sjunkit stadigt så har spelarlönarna ökat. Och faktumet är att det i Sverige i princip bara finns ett fåtal lag som kan avlöna sina spelare väl. Alla andra står utanför. Detta är precis vad tabellen visar. Tiderna när Öster gick upp och vann Allsvenskan (1968) är över och kommer nog inte tillbaka.
Och på så sätt blir fotbollen än en gång samhällets spegelbild: marknadsekonomin tenderar alltid till större skillnader, samma är det inom fotbollen.
Men det specifika problemet i Sverige är att det inte finns tillräckligt med sponsorer för att lyfta fler lag mot Allsvenskan eller den Allsvenska toppen. Den bredd som vi kan se i andra länder kan vi nog aldrig få, i hockeyn är utvecklingen ännu extremare. Och detta kan inte hejdas genom att utöka första divisionen. Det skulle krävas en helt annan policy för att just minska skillnader. En väg kan vara att begränsa pengarnas makt i Allsvenskan, en annan skulle vara att professionalisera Superettan ännu mer men det är tveksamt om det funkar dels med tanke på den bristande sponsorkraften i landet och dels med tanke på att detta bara skulle förskjuta problemet neråt: lag från ettan skulle då ha det ännu svårare att ta sig upp till Allsvenskan.

en bortkastad halvtimme

Som trogen lyssnare av Sveriges Radio har jag även blivit ett stort fan av Studio ett - dagen sammanfattas och man åtminstone försöker sig på några enstaka analyser, ja jag gillar programmet!

Idag var ämnet (förstås) Republikanernas konvent som ju blev något uppskjutet p.g.a. "Gustav".
Men studio ett kan ändå berätta något från konventet och har bjudit in några "experter" som ska förklara för oss vad valet av Sarah Palin som vicekandidat innebär. Egentligen så är det mest tomt prat om ingenting. "Vad kan det där med hennes gravida dotter betyda?" är frågan som i princip allt kretsar kring.
Men sedan kommer det hemliga vapnet: Sofia Nerbrand från (liberala) Neo!!
Och då når programmet sin totala bottennivå. Nerbrand gör sig på en gång känd för citatet: "Jag tycker att Sarah Palin är spännande och hoppingivande."

Ah ... spännande och hoppingivande. Jag väntar förgäves i ca 15 minuter på att Nerbrand ska utföra det här, men något riktigt svar får jag egentligen inte, eller jo på sätt och viss så tycker Sofia att det är med ekonomiskt ansvarighet (som Palin ska ha visat som Guvernör i Alaska) är jävligt bra. Men annars så lämnas jag kvar med min fråga vad Nerbrand syftar på som är så spännande och hoppingivande.

Men hon kanske tänkte på följande saker:

1.) Sarah Palin är medlem i National Rifle Association (NRA). Mycket mycket spännande!!

2.) Palin har blivit anklagad för att ha missbrukar sitt ämbete; när hon var Guvernör så fanns det en polis som skilde sig från hennes syster. Palin krävde sedan att chefen för den offentliga säkerheten skulle sparka polisen som hade skilt sig från Palins syster. När han vägrade att göra det sparkade hon honom. Mycket mycket hoppingivande för framtiden!!!!!

3.) Sarah Palin vill inte att tonåringar ska upplysas sexuellt i skolan. Detta, om inget annat, är det mest hoppingivande jag kan tänka mig!

Sofia Nerbrand konfronterades tyvärr inte med dessa fakta och jag undrar såklart varför. Varför förberedde sig programledaren inte bättre?

Efter att man har lyssnat på programmet blir man nästan Palinfan. Och det får man ju vara såklart. Men först efter att man har hört HELA historien om henne och inte bara halva.


OBS!! Artikeln ovan innehåller några satiriska/ironiska påståenden, särskilt styckena som är markerade med numrena 1-3

en minister i blåsväder, del 2

Efter programmet "Kris i skolan?" måste Björklund nu försvarar sig. Man skulle ju kunna tro att medierna nu drar den rimliga slutsatsen att en politiker som har förvrängt fakta har underminerat sin trovärdighet. Men nejdå! Istället låter det så här:

"Under veckan har Jan Björklund gisslats för att ha tagit till överord under sitt arbete med att vända debatten, och där ligger han som han har bäddat. Men för det han har åstadkommit – en skoldiskussion om kunskap, en skolpolitik i förändring, ett återupprättande av lärarrollen, en socialdemokrati under tillnyktring – förtjänar han den djupaste respekt" (SvD)

I DN får visserligen Lotta Fogde uttala sig om händelsen, och hon går till hårt angrepp mot både Björklund och massmedierna. Men annars kan jag inte hitta en enda artikel på DN:s hemsida som ens belyser händelsen.

När Lars Ohly kallade sig för kommunist fick han stryk för det. Man hävdade att Ohly ville ha tillbaka en slags sovjetkommunism. Det var givetvis inte det som Ohly ville men det spelade ingen roll då: Ohly hade öppnat diskussionen och DN/SvD gav sig på honom.

I dagsläget pratar vi om en minister som har medvetet ljugit för att få igenom en ideologiskt motiverad förändring i skolan. Men medierna tycker inte alls att det är så farligt. Tvärtom så tycker en del att det var bra att han skapade debatt. Synd att Ohly inte fick samma chans då när det begav sig. Om begreppet "kommunism" kunde man ju också fört en debatt istället för att sjunker ned i platta och dumma påståenden.

Men varför blir jag upprörd? Alla vet att dagstidningarna domineras av de borgerliga. SvD står nära (m) och DN står nära (fp), likaså GP. Alltså varför blir arg? Man kan ju inte förvänta sig att tidningar slaktar de som står de ideologiskt nära.

en minister i blåsväder

Ja jag minns det väldigt väl:

Dessa septemberdagar år 2006. Socialdemokraterna satt kvar då men alla visste egentligen att den 17 september skulle bli de borgerligas dag i Sverige.

Jag minns de affischer som folkpartiet hade tryckt upp: fiktiva nyheter från en nära framtid där den svenska skolan äntligen såg ut så som den dåvarande oppositionen tyckte att den skulle vara:

- minskat skolk

- bättre resultat

- en skola i världsklass

Jan Björklund skrädde inte orden när han om och igen påtalade hur dålig den svenska skolan hade blivit. Ja, den var i ett förfärligt tillstånd efter alla dessa förändringar som hade gjort den en gång så stolta och kunskapsfixerade skolan till en "flumskola". Flum var överlag ett ord som fp älskade dessa dagar. Reflektera? Diskutera? Allt detta verkade onödigt i den borgerliga tolkningen av framtiden.
Nu är vi framme vid det som de liberal-konservativa har längtat efter sedan länge: hårdare tag (beslagtagning av mobiltelefoner), tidigare betyg, tidigare nationella prov.

SR har nu försökt att granska allt vad Björklund en gång i tiden hade hävdat och fortfarande hävdar. Programmet där de har gjort det heter "Kris i skolan?"
Och på punkt efter punkt blir det klart att skolministern och tillika f.d. majorn har antingen överdrivit, utelämnat viktiga fakta eller påstått saker utan att ha några beglägg för det (somliga skulle kalla det sista även för att ljuga ...). Den svenska skolan halkar inte alls efter utan den ligger tvärtom antingen över genomsnittet eller precis vid genomsnittet inom OECD när man mäter kunskapsresultat i bl a matematik och läsförståelse.

En hörnsten i folkpartiets omvändning av skolan är ju det där med betyg. Kraven är: tidigare betyg och fler betygsteg. Allt för att kunna känna igen "problemelever" tidigare och för att kunna hjälpa dem bättre.
Men när fp:s förslag läggs fram för 71 professorer i beteendevetenskap så håller de faktiskt inte med liberalernas koncept. Man påpekar att sådana åtgärder leder till en större utslagning och att andra faktorer spelar mycket större roll för att förklara några elevers undergenomsnittliga resultat. Framförallt så påpekas den sociala bakgrunden som en avgörande faktor.

När jag är framme vid denna punkt är mitt vrede nästan outhärdligt: man behöver alltså först fråga 70 professorer för att konstatera att människor från arbetarklassen generellt sett har lägre betyg????
Detta faktum är känt sedan länge! Jag fick under min tid på lärarprogrammet läsa en artikel som just behandlade detta, och här pratar vi om år 2004! Kontentan av artikeln som var tagen från tidskriften KRUT konstaterade: klart samband mellan social bakgrund och betyg i skolan.

Hela programmet och hela den debatten har fått mig att koka inombords sedan länge, men nu kokar jag formligen över!
Var var journalisterna under valkampanjen? Varför trodde alla på Björklunds tolkning av skolan? Varför insåg ingen att man inte kan behandla 2000-talets problem med redskap hämtade från 1800-talet?

Hade Jan B varit en politiker av format hade han avgått med detsamma. En sådan politiker är inte hållbar för ett riksdagsparti. Men han sitter givetvis kvar. När han konfronteras med sina egna påståenden kommer vips härskartekniken fram: "Menar du att jag ljuger?" Jadu Jan ... ... som man bäddar ... du vet ...
Nu erkänner han i ett öppet brev att han inte varit helt ärlig i sina påståenden. Jag måste fråga igen: är en sådan politiker hållbar????
Lars Ohly fick nästan avgå för att han kallade sig kommunist en gång i tiden. Nu har vi en minister och partiordförande som medvetet har förvrängt fakta för att gynna sin ideologiska inställning.
Hur man tolkar begreppet "kommunism" är en oändlig debatt. Hur man läser statistik är däremot inte stridbar. Man läser tabellerna och diegrammen och sedan drar man slutsatser utan att hitta på siffror och fakta.

Enkel matematik, herr major!

i de tysta skogarna ...

Åk tåget söderut och stig av i en stad som du aldrig hört talas om. Ta sedan några steg till en ensam och övergiven busstation. Åk sedan bussen så långt in i skogen som du bara kan. Gå sedan 500 meter framåt ännu djupare in i skogen. Då har du kommit fram till mitt mysiga ställe någonstans i Småland.

Ja skönt är det här. Ibland kan det också kännas något ensamt men det är bara bra. Låt mig känna att det finns en djupare mening med det här livet. Låt mig känna att världen har något annat att erbjuda än shopping och fest.

Och så tillbringer jag dagarna med att läsa och njuta av naturen. Igår högg vi exempelvis ved för att förbereda stugan för den kommande vintern. Det är rätt intressant när man tänker på folk som alltid måste hävda ur sig att det var bättre förr. Undrar vad de skulle säga om det här. Inget el som kommer ur uttaget, ingen tvättmaskin osv. Nej, många av dessa skulle väl ha svårt att komma in i den typ av liv.

För några år sedan var det här stället ännu längre bort från civilisationen. Då fanns det inte ens Internet härute. Då åkte vi regelbundet till närmaste staden för att kunna kommunicera med världen därute. Vi hade inte ens telefon här och mobiler hade ingen täckning här.

Nu har ju allt det här förändrats. Vi har tysk teve via en parabol, i början av 2000-talet fungerade mobiltelefonerna och sedan i år kan man prata om en nästan helt fungerande Internetuppkoppling. Civilsationen knackar på vår dörr och är här när vi vill ha den.

Civilisationen märks även på andra sätt. I kommunens huvudstad har man sedan 1990-talet inrättat en musikfestival. En gång om året, i början av augusti, ska befolkningen här få känna på den stora världens doft: som Roskilde fast mindre.

I år var jag där och det var faktiskt rätt bra. Huvudattraktionen var Nordman. Det finns en del som inte gillar Nordman. Jag gillar dem. Och de var faktiskt rätt bra på scenen. De förstår sig på de enkla reglerna som livemusiker: skapa kontakt, var trevlig, var dig själv och visa inlevelse när du framför dina låtar.

Innan Nordman spelade "The Poodles" och det kan man ju verkligen ha många synpunkter på. Men nu har de komponerat den här jävla OS-sången och det var väl anledning nog att bjuda in dem. Det kan ju också ha funnits ett långt mycket enklare skäl, nämligen att det inte är så lätt att få hit andra artister som är riktigt stora.

Ikväll ska Räisänen spela men nä det får bli en annan gång. Jag ska istället födjupa mig i min globaliseringskritiska bok och bli en ännu bättre samhällsmedborgare.

ubåtshot?

Under våra otaliga semestrar i Sverige på 1980- och 1990-talet begav det sig att vi även träffade en familj och slöt vänskap med denna. Mannen i familjen var en passionerad seglare och det finns en historia som jag frmaförallt kommer ihåg: hans berättelse över hur han under en segeltur i Östersjön helt plötsligt siktade en periskop som kom ut ur vattnet. Periskopen tillhörde en rysk ubåt var han övertygad om.

På 1980-talet såg världen annorlunda ut: blocken stod emot varandra och officiellt höll Sverige en neutral linje mellan blocken. Inofficiellt var många överens om att fienden, om den fanns, bara kunde komma från ett håll: österifrån. I det klimatet föddes även rädslan för ryska ubåtar. Först gick U-137 på grund och sedan tyckte sig många har sett ubåtar, överallt.

Rapporten "Ubåtshotet" som kom ut 1983 pekade just ut ryska ubåtar som snokade vid Sveriges kust.

Uppdrag Granskning har nu följt upp denna rapport. Resultatet är intressant: det fanns inget hot från Sovjet. Enda fallet där en rysk ubåt befann sig nära kusten var U-137.

I rapporten "Ubåtshotet" gjorde man i princip det sämsta man kan göra: man hade en förutfattad mening och ville få den bekräftad. Med andra ord: det stod fast redan innan att det var ryska ubåtar, det fattades bara bevisen.

Tråkigt nog så fanns det dock inga bevis för en hotbild: ögonvittnen hade identifierat ubåtar, dock inga ryska. Rapportens svar: en okänd rysk ubåtstyp. I andra fall påstår rapporten att vittnen helt enkelt har haft fel.
Ett annat tungt bevis tycktes vara hydrofonlyssningen som försvaret hade bedrivit. Under 25 år påstods det att detta var det tyngsta beviset för de ryska intrången. Som vi vet idag hör man på banden ingenting som stödjer antagandet att ryska ubåtar har varit i svenskt vatten.

Däremot så pekar alla bevis på någonting helt annat: att amerikanska/NATO-ubåtar förmodligen har varit i svenskt vatten för att testa det svenska ubåtsförsvaret.

bekväma sanningar

Nicklas Ekdahl skriver idag i DN om Almedalsveckan. Särskilt intressant för honom är givetvis folkpartiet. Och så kommer han in i en hyllningsstämning när han hör att Jan Björklund "opopulistiskt" kräver att sänka bolagsskatten med 5% (dvs. ner till 23%). Ännu mer tyngd får förslaget när den "obekväme sanningssägaren" och finske ekonomen Sixten Korkman stödjer förslaget. Därmed är saken för Ekdahl klar.

Men den är långtifrån klar i verkligheten. Varför ska vi sänka bolagsskatten med 5%? Argumentet är naturligtvis "globaliseringen" som på ett konstigt sätt har blivit ett argument i sig för att försvara alla möjliga angrepp på välfärdsstaten och de sociala trygghetssystemen.
Men hur är det där med globaliseringen egentligen? Alla nyckeltal visar att den svenska ekonomin mår bra: vinsterna ökar, produktiviteten ökar ... var ligger alltså problemet?

Svaret är att det inte finns några problem på den företagsekonomiska nivån. Att hela tiden kräva samma sak om och igen gör en osanning inte mer sann. U-länderna är långtifrån att konkurrera ut oss! Enklaste belägget för det är att vår handel med Afrika och Asien är marginell. Dessa länder utmanar oss alltså inte. Vill ni ha en vetenskaplig förklaring för detta så är det faktumet att man inte får stirra sig blind på lönerna i ett land utan man måste även titta på hur mycket som produceras för denna lön (dvs. kostnade per producerad enhet). Och i den kalkylen ligger Sverige i världstoppen.

USA hooray?

Lisa Bjurwald, hemma i DN:s ledarredaktion, kände väl häromdagen att hon måste skriva något fint om USA. Detta ledde då slutligen till följande avslutning av hennes hyllningsartikel den 4 juli 2008:

"Vi ser dessa sanningar som självklara: att alla människor är skapade jämlika; att de av sin skapare har tilldelats vissa oförytterliga rättigheter och att rätten till liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa; att regeringar har inrättats bland människorna för att säkra dessa rättigheter och att regeringarna erhåller sina befogenheter genom de styrdas samtycke ( )."

Vad i Thomas Jeffersons berömda strofer är inte värt att fira?

Ja, vad är inte värt att fira där? Jag kommer tillbaka till det strax, men först läs detta:

[landet] garanterar alla dess medborgare att få utöva sina rättigheter och garanterar att alla får medverka i utvecklingen av samhället. Samhället garanterar att [...] lagarna följs och att alla skyddas av lagarna.
Aktning och skydd av varje medborgares värde och frihet åligger alla statliga organ och alla samhälleliga krafter och varje medborgare [...]

Ja, vem skulle inte kunna skriva under det här? Förhoppningsvis kan inte någon skriva under det här, för det är nämligen ett utdrag ur Östtysklands (DDRs) författning .

Visst låter lagtexter alltid fina och sköna. Men man kan inte bara sätta sig och läsa en lagtext för att avsluta med : "Ja men , det här låter väl bra!"

Man måste titta bakom fassaden för att komma vidare. I USA:s lagtext betyder det dels att Thomas Jefferson själv hade slavar och att han därför inte tyckte att svarta och indianer räknades till människosläktet. Med den bakgrunden läser sig hans strofer helt annorlunda.
Samma kan sägas om dagens USA där det finns Guantanamo Bay och där landet anfallar länder så som det passar just nu (Irak är bara ETT exempel).

Samma gäller för DDR. Visst låter författningstexten suveränt i sig. Men i realiteten förföljdes oliktänkande.

Mer analys, tack!

låg skattemoral

Idag berättar Sveriges Radio om den låga skattemoralen bland 70-talisterna. Ca 50 000 människor bland de som föddes på 1970-talet blev "nolltaxerade" (dvs. att de inte betalade någon skatt) trots att de hade ekonomiska tillgångar för att köpa hus och bilar.

Frågan är naturligtvis hur detta kan komma sig. För jämför man med människor födda på 1950-talet eller 1960-talet så syns tydligt att skattemoralen bland dessa är mycket högre.

Sveriges Radio lyckas egentligen inte ge något bra svar på frågan utan bara konstaterar att 70-talisterna är mer individualistiska. Men vad ligger alltså bakom detta?

Historien om Sverige efter 1945 kan läsas på tre olika sätt:

1. (liberal tolkning): Sverige upplevde en ekonomisk uppsving utan dess likne mellan 1950 och 1975. På 1970-talet började välfärdsstaten bli för stor, vilket medförde ett för stort skattetryck. Detta ledde slutligen till att det svenska systemet slutade att fungera.

2. (vänsterorienterad tolkning): Sverige upplevde en jättelik uppsving mellan 1950 och 1975. På 1970-talet började oljechockarna sätta käppar i hjulet. Samtidigt dominerades samhället av "vänstervågen" vilket ledde till en framgångsrik ideologisk "motoffensiv" av svenskt näringsliv ("satsa på dig själv"). På 1980-talet genomfördes en rad ogenomtänkta privatiseringar såsom kreditmarknadens avreglering 1985 ("Novemberrevolution") som ledde till en jättelik spekulationsekonomi som i sin tur vållade 1990-talskrisen.

Ja nu kan man vräka och välja mellan desssa två utgångspunkter. Men tar man i beräkning de siffrorna som SR redovisar för blir det klart att den vänsterorienterade tolkningen hjälper mycket mer att förstå 70-talisternas låga skattemoral. SAF:s och Timbros ideologiska offensiv är välbelagd och ägde faktiskt rum. Denna offensiv har naturligtvis lämnat sina spår: om man berättar för människor hela tiden att deras egna behov och intressen borde prioriteras och om massmedierna kombinerar detta med oavbrutet tal om "skatteTRYCK" och prat om tillväxtens betydelse inser man snabbt att mer och mer människor måste dra slutsatsen att man uppenbarligen inte behöver betala skatt. Detta förstärks ytterligare genom att en del av de rika i samhället undangömmer pengar i t ex Liechtenstein eller att vissa stora personer inom näringslivet får avgångsvederlag som många i samhället bara kan drömma om.
Det finns ytterligare ett argument som talar emot den liberala tolkningen. Och detta är att ekonomiska system sällan bara "slutar att fungera" som en teveapparat. Ekonomi är tvärtom alltid en produkt av samhällets värderingar. Frågorna vem, hur och vad produceras kan besvaras på olika sätt (dvs. i stort sett frågan om vi ska producera privat eller statligt).

Detta är dock inte bara ett moraliskt problem utan det kan bli ett väldigt stort samhällsproblem i längden. Om människor tappar tilltron i staten/den offentliga sektorn så kan det bli svårt att finansiera de gemensamma tillgångarna i längden.

Som SR påpekar i slutet av rapporten så är 80-talisterna ännu mer individfokuserade. Och vad kommer detta att leda till?