Skolfråga: Resursbrist eller hjärnbrist?
Det är mycket märkligt hur debatten om den svenska skolan går. Jag har väl vant mig vid att alla möjliga opinionsbildare och andra människor hela tiden vill berätta för mig huruvida jag borde undervisa eller hur skolan borde styra och tänka kring målen för att förbättra resultaten.
En sak är klar: det finns problem i den svenska skolan så som segregation, dalande resultat i vissa delar av landet, osv. Så frågan är med andra ord: hur ska vi lösa dessa problem?
Såklart har även Svenskt Näringsliv intressen och vill styra skolan åt ett visst håll. För att uppnå sina mål har de formulerat tre förslag som de redovisar i SvD. Hela artikeln hittar du här. Jag ska härnedan redovisa förslagen i artikeln och ska därefter diskutera dem.
Förslag 1: "Bättre kontroll, styrning och uppföljning på alla nivåer och på tidiga stadier. Mätbara kunskapsmål måste formuleras av kommunerna, som tillsammans med skolledningarna också måste följa upp om målen nås."
Bättre kontroll är ju absolut någonting som måste stödjas tycker jag. Det lustiga är ju egentligen mer att just nyliberala förespråkar mer avreglering. Men som det visar sig så är det uppenbarligen ingen bra idé att avreglera skolan och att samtidigt se till att gör betygen mer tolkningsbara. Antingen eller. Det där med mätbara kunskapsmål är ju intressant. Samtidigt rör förslaget den ömma punkten inom skolan: idén om att kunskap är någonting helt entydigt, klart mätbart. Och det bästa för alla vore nog om man skulle befria sig ifrån denna föreställning. Jag kan visserligen säga att Köpenhamn är Danmarks huvudstad. Skriver jag rätt får jag ett poäng. Men när vi kommer till begrepp som rättvisa, liberalism, socialism, osv. blir det långt mycket svårare att sätta poäng på det. Jag kan mäta det, utan tvekan! Men jag är rädd för att morgondagens skolan ska omformas till en ort där enbart faktakunskaper råder och ingenting annat.
Förslag 2: "Lärarnas tid med elev måste öka. Läraravtalet bör reformeras så att lärarna är mer tid i skolan. På det sättet kan elever som släpar efter få mera stöd. De bästa skolorna har tidseffektiva samarbeten för förberedelse av lektioner, mindre byråkrati, och smartare it-användning."
(Detta förslag är ännu roligare egentligen eftersom författarna just i artikeln skriver att det inte finns något samband mellan ökade resurser och bättre kvalitet på undervisningen.)
Visst måste tid med eleverna öka! Idag har jag på gymnasiet ofta klasser med ca 30 elever. En lektion tar i genomsnitt 80 minuter. Därmed har jag ca 2:40 minuter per elev. Alla inser att detta är ett ohållbart tillstånd. Men på vilket sätt är det inte en resursfråga? Såklart ökar min tid med eleverna om klassen hade en storlek på 15 elever, då skulle jag ha ca 5 minuter för varje elev. Fortfarande lite tid, men bättre! Men visst ... jag kan få en löneförhöjning på 1000 : - och sedan kan jag supa upp allt samma kväll på en bar. Detta beteende är såklart ganska ovettigt. På samma sätt ger det givetvis ingenting om jag anställer 5 psykologer som sedan ska undervisa i Matematik D. Men är detta verkligen seriösa frågor som ställs? Om jag säger "mer resurser" så har jag såklart i bakhuvudet att pengarna går till lärare som är bra pedagoger och som samtidigt är kunniga i sina ämnen.
Men just ja ... resurserna har ju ökat med 8% de senaste 15 åren. Betyder inte det då att resursbristen är en myt?
Nej, det betyder det inte alls! Lpf och Lpo 94 var genomgripande reformer som infördes i mitten av 1990-talet. Med dessa läroplaner har vi fått en helt annan kunskapssyn och ett helt annat tänkande kring pedagogik och lärande. Målet idag är att utgå ifrån varje enskild elev och att se alla som individer. Vidare är tanken just att elever ska lära sig att bli allt mer självständiga och att just själva kunna leta efter kunskap, naturligtvis med handledning!
Allt detta kräver dock långt större resurser! Därför är det ett ganska bristfälligt argument om man slänger ut en siffra som 8%. Det säger ingenting utan måste i så fall sättas i relation till andra nyckeltal. Eller hur ska man annars förklara att allt fler lärare känner sig överarbetade? Eller hur ska vi annars förklara att eleverna känna en allt högre stress? Vill någon antyda att det handlar om att skolpersonalen är okunniga? Det kan väl knappast vara en rimlig förklaring!
Förslag 3: "Satsa på lärarkvalitet istället för lärarkvantitet. Forskning visar entydigt att kvalitén på lärarna har större betydelse för elevernas resultat än mängden resurser som sätts in i skolan. För att kunna locka de bästa förmågorna till läraryrket krävs dock högre och mer individuellt satta löner även om det sker till priset av en lägre lärartäthet."
Jag har svarat på detta förslag ovan. Som sagt, visst är det orimligt att anställa 3 läkare som lärare i Samhällskunskap C. Men om det är det som är frågan så kan jag bara konstatera att debattens intellektuella nivå är påtagligt låg. Vad säger Stefan Fölster förrresten om faktumet att främst friskolor använder sig av obehöriga lärare?
Vad det i sin tur har att göra med individuella löner förstår jag inte riktigt. Alla studier visar att individuell lönesättning leder till större klyftor i varje bransch. Ok, visst om man nu tycker att fattigdom är en morot för att främja framgång i livet, så stämmer det nog. Men då tycker jag även att man ska säga det rakt och tydligt istället för att gömma sig bakom ytterst vaga formuleringar.
Nej, inte heller detta inlägg har fört debatten framåt. Vi rör oss enbart på ytan och går inte på djupet. Om jag fick bestämma (jag älskar denna formulering!) så skulle jag föreslå följande:
- öka lärartätheten
- minska klasserna
- sluta spara på utbildning
- återreglera skolan





Ah ännu ett år med ett byte från vinter- till sommartid. Och ännu ett år med tips om hur man kan komma ihåg åt vilket håll klockan ska ställas. Sommartiden infördes 1980 och i och med att jag är född 1978 kommer jag inte ihåg någonting annat än omställningen varje mars och varje september (eller oktober numera). Och även om man är född långt mycket tidigare än mig så är det trots allt förbluffande att man inte kan komma ihåg hur man ska göra efter 30 år. Först trodde jag att det bara var kvällstidingarna som ville ha något att skriva om - tills jag träffade folk som på riktigt inte visste när de skulle ställa framåt och bakåt. En tumregel kan visserligen hjälpa men ännu bättre är såklart om man vet varför det finns sommartid. På engelska heter den ju "Daylight Saving Time" eftersom syftet är att det ska vara ljust längre på kvällarna (för att spara el). Och därmed kommer man lätt ihåg hela grejen, för det kan ju knappast bli längre ljust om du ställer klockan bakåt.
